Min älskade fina Pompe fick igår somna in.
Det värsta beslut jag någonsin tagit, men rätt.
Han ville inte resa sig och han hostade hela natten. Sedan så hade han ju åldern också.
På djursjukhuset trodde de att det fanns mer bakomliggande än hjärtsvikt.
Ska sanningen fram så tror jag det också, därför så fick han somna in.
Tror att han ville så också för han var inte alls med utan helt utslagen bara.
Min fina fina Pompe
Saknar dig så mycket, det blir så tomt utan lilla du som kommer och möter mig i dörren när jag kommer hem.
Utan dig som "pussar" mig.
Kommer ihåg dina glada skutt du tog trots att du var gammal. Men skröplig kan man inte säga att du var. Du var en riktig kämpe min lilla goding.
Sitter just nu och tittar sidan om mig där du brukade ligga. Men ingen Pompe där bara tomhet.
Hur....säger bara Hur ska man komma över det här.
Det går inte och jag vill inte.
Vill ha dig tillbaka.
Men det var rätt beslut att låta dig fara iväg till änglarna.
Det gör ont men jag vet att du är har hos mig ändå. Du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.
Älskar dig min saknade vovve.
RIP!!
